Religion i verkliga livet

Religion i verkliga livet

Sociala medier kan bidra till vänskapsband i verkliga livet, men institutioner bevarar dem.

Inblickar
          

Vi har alla nytta av vår tids kommunikationsteknik. Dess genombrott överbryggar stora avstånd, snabbar upp kommunikationen, ökar utbildningsmöjligheterna, förenklar inköp och underhåller oss. Men hur påverkar den vår relation till varandra, till våra samhällen och, i slutändan, till Gud? Vad gör den här tekniken med vår känsla för vad som är verkligt?

Den här spänningen mellan cyberrymden och den verkliga världen är en komplicerad balansgång som är unik för vår tid. Vi kämpar som grupp med den isolering som tekniken skapat för att kunna nå den underliggande mänskligheten. [1]

Sherry Turkle, känd för sin sociala analys av vetenskap och teknik, säger att vi i dag är ”uppkopplade” men ensamma. ”Nya enheter ger ännu högre volym och hastighet”, skriver hon. ”I den här upptrappningen av krav börjar det kännas tryggt att använda teknik för att knyta an till andra på avstånd eller, för att vara mer exakt, till många på avstånd. Men även många på avstånd kan visa sig vara alldeles för få.”[2]

Sanningen är den att minst 40 procent av vuxna amerikaner över 45 känner sig ensamma.[3] Fastän många amerikaner har hundratals Facebook-vänner, har de i genomsnitt bara två nära vänner i sin offlinevärld.[4] Inte undra på, avslutar Turkle, att ”banden vi knyter via internet i slutändan inte varar”.[5]

Sociala medier kan främja och komplettera vänskap i verkliga livet, och gör ofta det, men det är institutioner som bevarar den.

Tyngden i religionens sociala kapital

De sköra band som knyts genom teknologi bör rikta oss mot de starka band som finns i organiserad religion. Ja, man kan ha en andlig upplevelse i avskildhet, men ”religion händer bara när man träffar vänner och familj”.[6] Vi är sociala djur, skapade för att umgås med varandra.

        

Som dess latinska rot ”att förbinda” antyder bör religion vara en förenande kraft som för oss samman. Men färre går i kyrkan idag – ett faktum som är lika negativt för samhället i stort som för kyrkorna. Kyrkobyggnader är ett exempel på vad en sociolog kallar en ”tredje plats”[7] – ett gemenskapsbildande utrymme där människor umgås mellan sina första och andra platser, hemmet och arbetet. Ja, de som går i kyrkan samlas regelbundet i sina församlingar för att undervisa, tjäna och trösta varandra och sin nästa. De är förenade genom förbund – med varandra och med Gud – att dela sorger, glädjeämnen och bördor.

Att tillsammans bära bördor sammanför människor på ett så kraftfullt sätt, delvis för att det ofta krävs att man träffas i verkligheten, öga mot öga. Sådan fysisk närvaro är en viktig del av religionens sociala lim. Som Rabbi David Wolpe har sagt förblir kyrkor ”en sällsynt plats i det amerikanska samhället där personer i olika åldrar förenas för en gemensam sak. …  I en värld där det blir allt svårare att känna gemenskap och atomisering blir normen, är bönen ett ögonblick av samhörighet.”[8]

Kraften i personligt tjänande

Tjänande kan inte vara virtuellt. För kristna kan det inte påpekas för ofta att Jesus kom som en verklig person för att betjäna verkliga människor på verkliga platser. ”Det är inte möjligt att ha ett kristet evangelium åtskilt från plats och person”, har en framstående pastor skrivit. ”Det verkar uteslutande genom skapelse och inkarnation, genom saker och människor.”[9]

Jesus välsignade människor i det dagliga livet: män, kvinnor och barn, sjuka, döva, blinda och stumma. Han stannade kvar hos sina följare i fyrtio dagar efter sin uppståndelse. Enligt Mormons bok besökte han människor i andra länder och grät med, botade och omfamnade dem en efter en, med deras olikheter och mångfald.[10] Hans personliga besök visade sig vara så mäktigt att folket upplevde exempellös frid och harmoni i över 160 år efter att han hade lämnat dem.[11]

Kraften i religiös närvaro kan ha en liknande inverkan. Att se en predikan på YouTube ensam hemma kan inspirera, lyfta och motivera. Men i sig själv saknar en sådan ensam upplevelse den mänskliga beröringen. Den saknar påtaglighet. En bildskärm kan inte komma i närheten av hänförelsen i och den varma gnistan av kontakt med andra människor”, säger Rabbi Wolpe.[12] En studie i USA visar att sådan kontakt har betydelse när vi förstår att personlig andlighet förvandlas till gemenskap endast när vi känner ”religiös tillhörighet” medan vi pratar ”med vänner efter en gudstjänst eller [går med i] en bibelstudiegrupp”.[13]

Det sociala livet efter detta

År 1843, långt före vår pixlade tid, lärde Joseph Smith: ”Samma sällskaplighet som finns bland oss här kommer att finnas bland oss [i himlen], men den kommer att vara förenad med evig härlighet.”[14] Eftersom det kom i en tid då det inte fanns skärmar som kunde förmedla kontakt, säger hans budskap mycket om Guds önskan att vi inte bara umgås, utan att vi gör det tillsammans och personligen. Därför är himlen andra människor.

Personligt tjänande och personlig tillbedjan väger tyngre än en digital sammankomst, eftersom vi kan se ”tingen som de verkligen är”[15] när vi ser våra medmänniskor i ögonen och Guds ansikte återspeglas i dem.


[1] Se Lauren DeFilippo, ”Drive-In Jesus”, New York Times, 1 aug. 2017 https://www.nytimes.com/2017/08/01/opinion/drive-in-church-florida.html?_r=0.

[2] Sherry Turkle, Alone Together: Why We Expect More from Technology and Less from Each Other (2011), s. 280.

[3] Se G. Oscar Anderson, ”Loneliness among Older Adults: A National Survey of Adults 45+”, AARP, sep. 2010, https://www.aarp.org/research/topics/life/info-2014/loneliness_2010.html.

[4] Se “You Gotta Have Friends? Most Have Just 2 True Pals”, NBC News, 4 nov. 2011, https://www.nbcnews.com/health/health-news/you-gotta-have-friends-most-have-just-2-true-pals-f1C6436540.

[5] Sherry Turkle, Alone Together, s. 280.

[6] Patrick Mason, Planted: Belief and Belonging in an Age of Doubt (2015), s. 136.

[7] Ray Oldenburg, Project for Public Spaces, https://www.pps.org/reference/roldenburg/.

[8] Rabbi David Wolpe, ”The Internet Can’t Replace Real Human Interaction”, Time, 16 sep. 2015, http://time.com/4036310/rosh-hashana-internet-sacred-spaces/.

[9] Eugene H. Peterson, As Kingfishers Catch Fire: A Conversation on the Ways of God Formed by the Words of God (2017), s. 81.

[10] Se 3 Ne. 11:15.

[11] Se 4 Ne. 1:17-24.

[12] Rabbi David Wolpe, ”The Internet Can’t Replace Real Human Interaction”, http://time.com/4036310/rosh-hashana-internet-sacred-spaces/.

[13] David E. Campbell och Robert D. Putnam, American Grace: How Religion Divides and Unites Us (2010), s. 472.

[14] L&F 130:2

[15] Jakob 4:13.

Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.