Ämne

Etnisk tillhörighet

Det är över 30 år sedan Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga började ordinera sina manliga medlemmar av afrikansk härkomst till prästadömet.

Det var ett avgörande ögonblick i kyrkans historia och påverkade inte bara medlemmarna i Förenta staterna utan kyrkan världen över.

Den entusiasm som kyrkans medlemmar överallt kände inför det förändrade handlingssättet omtalades vitt och brett på den tiden. Ken Woodward, religionsjournalist hos Newsweek, skrev följande i upplagan som gavs ut den 19 juni 1978:

Uppenbarelsen var en överraskning för tolvtidens fotgängare i Salt Lake City. En man vars radio var inställd på en av kyrkans radiostationer vinkade ivrigt till sig personal på kyrkans huvudkontor och sade: ”De tillkännagav precis att svarta får bära prästadömet!” James Dawson, en av två svarta medlemmar i den berömda Tabernakelkören sade till andra heliga: ”Det har stärkt min tro, jag är mycket lycklig.”

På andra ställen ringde vita och svarta medlemmar i kyrkan till varandra, tutade med bilen i gatorna och samlades i grupper för att tala om det oväntade tillkännagivandet, som följde efter en ytterst betydelsefull andlig erfarenhet som kyrkans dåvarande president Spencer W. Kimball och hans medapostlar fick.

Newsweeks reporter Woodward gissade sedan att kyrkans nästa steg skulle vara att skapa svarta församlingar som skulle ledas av svarta äldster.

Woodwards gissning är talande. År 1978 hade det gått tio år sedan medborgarrättsrörelsen skapade stora förändringar i Förenta staterna, men gudstjänstdeltagare i många kyrkor landet över var fortfarande segregerade i praktiken. De flesta svarta dyrkade fortfarande Gud tillsammans med svarta och de flesta vita med vita. Det var inte många ordinerade svarta präster som predikade för vita församlingar och diskriminering av många slag existerade fortfarande flera år senare.

Men faktum är att inget av detta skedde i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. En riktlinje som förespråkade segregerade församlingar kom aldrig. I områden där mormoner av olika etnisk bakgrund levde tillsammans fortsatte de att dyrka Gud tillsammans som de alltid hade gjort under kyrkans historia. Svarta hade långt innan 1978 döpts som medlemmar, predikat från talarstolen och uppsänt böner i församlingar som till större delen bestod av vita medlemmar — inget av detta krävde att medlemmen bar prästadömet.

Efter att kyrkan tillkännagav förändringen i juni 1978 började den genast ordinera aktiva svarta manliga medlemmar till ämbeten i prästadömet i de församlingar de tillhörde världen över. Första templet i Afrika byggdes i Sydafrika 1981 och två till — i Ghana och Nigeria — invigdes mer nyligen.

En rubrik i Washington Post år 2007 hänvisade till ”den globala mormonismens nya ansikte”. New York Times nämnde i en artikel 2005 att en ny kyrkobyggnad i staden var ”en av de mest integrerade församlingarna i Harlem, med lika antal vita och svarta deltagare”.

Men all nyhetsrapportering har inte varit positiv. Det har funnits några undantag, särskilt under den hetta som politiska kampanjer skapar.

Ahmad Corbitt, en afroamerikan som är president för en stav (motsvarar ett stift) i New Jersey, sade att enstaka anklagelser mot kyrkan om att den är rasistisk bör ”tas med en nypa salt”.

”Jag tror att alla inser att människor säger saker av politiska skäl som inte tål att jämföras med fakta”, sade Corbitt.

Corbitt leder en av kyrkans mest mångfaldiga stavar. Medlemskapet består till större delen av vita människor, men alla hans tolv församlingar innehåller människor av olika etnisk bakgrund. Tre av hans församlingar är spansktalande och Corbitts eget tre personer starkt presidentskap består av en vit rådgivare och en rådgivare från Tonga.

”Den som säger att kyrkan är rasistisk talar inte av erfarenhet och känner inte till den etniska samhörighet vi känner som en kyrkofamilj”, säger Corbitt. ”Det kan hända att några svarta medlemmar har haft negativa erfarenheter bland våra 13,5 miljoner medlemmar. Men under otaliga möten med medlemmar och ledare i kyrkan på alla nivåer under åren som gått har jag aldrig upplevt något som ens kommer i närheten av rasism.”

Tony Parker, en annan afroamerikansk stavspresident, har ansvaret över nio församlingar i Atlanta-området, bland annat en som leds av en svart biskop. Parker har varit mormon i 25 år.

”Jag är en bättre person i dag än jag var då”, säger Parker. ”Jag har bättre självförtroende. Åren som har gått har fört med sig personlig tillväxt och varit berikande.”

Parker säger att han har ett kortfattat svar till kritiker utanför kyrkan. ”Den som tror att kyrkan är rasistisk är välkommen att besöka oss. De kan delta som åskådare i vår kyrka och titta på, eller tala med medlemmarna.”

När han fick frågan om han stött på fördomsfulla kommentarer från en annan sista dagars helig svarade Parker: ”I stort sett har jag bara stött på positiva kommentarer. Visst har undantagen bekräftat regeln, men inget har kunnat rubba min personliga övertygelse.”

Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.