Nyhetsrummet
Blogg

Vår midsommarafton, så som den blev...

Kvällen är tyst och stilla. Lätta andetag hörs på min vänstra sida och smyger sig också upp från madrassen vid sidan om min säng. Två döttrar och en valp. Sömnen som har fallit över dem, efter en ovanlig dag, en fin ovanlig dag.

         

Jag är trött. Jag känner mig ändå så närvarande i nuet. Jag känner mig tacksam och berörd. Livet är så olika. I ena stunden känner jag mig lycklig och i balans. I andra stunden är oron närvarande. En sekund kan jag känna mig så ensam och så byts känslan till en känsla av Närvaro, av kärlek kring min person. Kärlek som tar över och öppnar mitt hjärta för ro och trygghet.

I dag började dagen med lugn och funderingar över vad vi skulle använda dagen till. Hur skulle vi fira? Var skulle vi vara? Vad skulle vi göra? Förväntningar som lätt kunde ta över fick stå åt sidan för val som verkligen kom från våra önskningar just i stunden. Regnet som föll i jämn ström gjorde valet lätt. Vi ville vara inne. Vi ville vara varma. Vi ville vara tillsammans. Ett besök hos min mor och hennes vän med samtal om allt möjligt som rör livet, och laxmackan och glassbåten som lätt slank ner i magen under samtalets gång. Annorlunda måltid, en dag som denna. Midsommarafton, vår vackra, blomsterfyllda, glada midsommarafton. Nu fick den mer känslan av en stillhetens dag. En blöt och grågrön-tonad dag, som lockade till mer samlade och inåtvända aktiviteter än den vanligtvis lockar till. Inga blomsterkransar, ingen picknick på filt eller buffébord ute i den solstänkta naturen. Inga spelemän och hembygdsdräkter så långt ögat kunde se.

         

Jag tänker på dagen och känner mig så berörd.

Berörd av hur olika och annorlunda Livet ter sig. Berörd över hur jag fått ta del av så många känslor under dagens lopp.

Mötet med en familj som, hastigt och allt för tidigt, fått ta avsked av en maka, en mor. Tystnad som talar mer än alla ord som sagts under dagen. Tystnad som fyller hjärtat med så mycket att jag bara känner för att omfamna dem alla, de och deras släktingar, som försöker äta midsommarmat och försöker hitta lätthet och glädje mitt i all förtvivlan och sorg.

Jag ville egentligen bara köra iväg, hålla mig undan, men samtidigt ville jag hjälpa till att skapa några sekunder av normalitet. Av att allt är som det borde vara. Att det är en lättsam midsommarafton och jag ville få våra flickor att glädjas över hundarnas lek, som de så många veckor längtat efter. Jag ville se dem krama om en person som de tycker så mycket om. Sedan åka hem och äta jordgubbar och god mat.

Affären var dock stängd. Så jordgubbarna fick bli i våra fantasier. Vi gjorde mat. Annorlunda och olika mat, men ändå så gott. Allt passade våra smaklökar och vi avslutade kvällen med dans runt fyra små midsommarstänger, så omsorgsfullt skapade av barnen, under deras skoltid, genom åren. Små grodor, Prästens lilla kråka och Raketen ljöd så ovanligt i köket när vi dansade runt på golvet kring midsommarstängerna.

       

Nu ligger vi här. Sömnen är så närvarande. Midsommarnatten har smugit sig på oss och jag håller min bön. Jag samtalar med Gud. Den enda som alltid är vaken. Alltid är redo. Jag uttrycker min tacksamhet över Livet. Över kärleken jag känner. Tacksamhet över min familj och tacksamhet över hur den här midsommaraftonen blev. Jag berättar om mina känslor kring maken som sörjer sin hustrus bortgång och barnen som nog hoppas att allt är en förfärlig dröm och att de ska vakna upp i morgon och då ska mamma vara hemma igen. Jag ber om frid för deras själar. Ber att de ska få sömn som kan ge kraft åt alla sinnen, för att orka möta en ny dag. Jag stillar mig.

Så känner jag att mitt hjärta fylls av kärlek och omsorg. Jag känner gudomlig omsorg. Ett lugn som kommer över mig.

Jag känner att mitt hjärta fylls av ro och trygghet. Jag känner tacksamhet. Jag känner ett hopp om att frågor kommer att få ett svar. Jag tänker på dansen i köket i kväll och upptäcker hur små saker kan göra sådan skillnad, och jag känner lycka.

Känner mig tacksam över hoppet och tron. Tacksam över att jag få lägga våra barn i sängar i ett torrt hem.

Nu kan jag låta sömnen ta över och mina andetag får samspela med de andras ... I morgon blir det jordgubbar till lunch. OM vi vill.

             

Bläddra bloggen

Om

This blog is managed and written by staff of the Public Affairs Department of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. The information here is reliable and accurate but should not necessarily be viewed as official statements from the Church. The purpose of this blog is to provide journalists, bloggers, and the public with additional context and information regarding public issues involving the Church. For official news releases and statements from the Church, visit MormonNewsroom.org.

Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.